Jag tänkte att jag skulle skriva lite om just lööööve.. Eftersom att det är ett ganska stort ämne. Det passar ju bra eftersom att man ibland behöver lite tips, reflektioner osv.

Ett vardagligt exempel: Du går på samma skola som "mannen i ditt liv" kruxet är att han inte vet om att du är så "into him".
Du ser alltså denna person varje dag men kan inte få fram ett ljud när han står framför dig.. Komplicerat alltså..
Ett sms skickas lite hit och dit, men det stannar där.

Mina egna kunskaper verkar inte hjälpa eftersom att mina förhållanden bara har "blivit", det har vart "kärlek vid första ögonkastet" kan man säga.. men i det här fallet är det mer "hur ska man göra? "

Nervositet spelar stor roll i det hela och det är just den där nervositeten som strular till det.. för när du går förbi "the guy" försvinner allt annat, hjärtat bultar snabbare och snabbare för varje sekund och du blir knäsvag.. Du gör alltså allt för att komma förbi så snabbt som möjligt för att inte falla pladask mitt framför honom.. Det skulle ju vara ganska pinsamt?

Jag tänker - Sen när blev kärlek så komplicerat?

Nu är ju jag singel och har inte kastat mig ut i dejtingvärlden än..  Men jag är ju mer den där lite småromantiska typen som vi gå på alla dessa mysiga "jätteamerikanskasåpDejterna", Middag,bio osv.. Medans andra blir ihop via internet utan att ens träffat människan innan..

Det ska ju vara det där drömscenariot där första dejten är en kväll som man aldrig glömmer - enligt mig, måste jag ju tillägga. Det ska inte vara en inpulsgrej som utspelar sig i några månader.. Utan det ska vara drömprinsen, den där personen som man längtar efter, som man saknar så fort han går, den där hyberunderbara perfekta killen, prinsen som man aldrig skulle kunna tänka sig vara utan i mer än några dagar. Det ska inte bara hålla några månader.. det ska vara i år. Ja, jag vet.. mitt förra förhållade var väl lite från och till men iallafall det varade i 1år och 5 månader.. - Allt slutar inte bra.. Fine.. det var jag som gjorde slut.. men men.. finns det inga känslor kvar i bilden så ska man inte fortsätta leva i en lögn.. men dra inga förhastade slutsatser.. inga impulsgrejjer!! - det var mitt misstag..
Känslor kan svalna.. men det går att hetta till det igen.. om man vill.
Vad jag vill säga är att man ska inte gå in i ett förhållade och tänka "ajha jag kan va ihop med den tills mr right kommer" för det kan vara "mr right" som står precis framför dig..
    Tillbaka till det riktiga ämnet.. Dejter osv.. Hur ska man egentligen visa att man är ""kär" i någon?
Den där "tunghäftegrejen" är ju inte så rolig, kan man visa på något annat sätt?
 Vad hände med "ta första steget?" Hahaha oj va dum jag är.. it takes two to tango?  jag tänkte ju bara "varför tar inte den andre parten första steget?" Men men.. jag är ju född blond så jag har ju något att skylla på.

Här skulle jag ju kunna sitta hela natten och skriva, men det skulle bli en så jädrans mycket längre blogg än detta redan är så.. nu avslutar vi helt enkelt med några söta små frågor.

* Hur ska man egentligen göra för att visa sina "true feelings"?
* Hur vet man om den andre delar samma känslor?
* Hur ser du på dating? - Ska det vara massa gulligull eller pang på rödbetan? Dejtare eller icke dejtare?
* Och tillsist Vad tycks? Blir detta bra? hissa eller dissa? fortsätta med denna lite opersonliga bloggen eller inte?