mainstraw

Jo jag har haft samma rubrik ett antal gånger nu, men den är så bra :P
Jo men jag tänker på självförtroende, självkänsla. Mest för att en kompis bröt ihop häromdagen för sin kropp.
Jag har själv varit där, där när man sitter o tittar på sina stora lår, fladdriga armar och utåtstående magknöl (endorfinbulan, äsch tror ingen fattar iallafall) och faller sedan i gråt.

Jag tror faktiskt att alla har varit där någon gång.

Anledningen till ett så konstigt blogginlägg är att jag börjar fundera på hur man ska ta sig ur gropen. så som jag börjat försöka klättra ur den. Jag är inte där än, men en bit på vägen.

jag har tänkt att vara lite så där ärlig.
Mina "brister" som jag gråtit i floder över:

1.Stora lår
2.Fladdriga armar
3.Min magbulan
4.Min tandställning
5.Min konstiga näsa
6.Min knasiga hud
7.Alla mina ärr (operationsärr ! inga EMOärr här inte)
8.Brist på pojkvän

1. Stora lår, då menar jag otränade jävla fläskberg. lösningen - Skaffa gymkort (jobba på gym) Det funkar, kör en 20 minuter på rullbandet före och efter styrketräningen, och i mitt fall 45 min dans med spring hopp och studs. DET FUNKAR!

2. Fladdriga armar, "muskeln hänger på fel sida -ner-" Samma här, GYMkort! eller ah träna hemma. Det funkar.

3. Min magknöl (endorfinbulan) Har lärt mig att det är ohälsosamt för kroppen att inte ha en sådan bula, så problemet  bestod. Men jag bestämde mig för att gå ut o gå (en speciell gångstil som tränar magen i allmänhet) varje dag i en sommar, sedan började jag äta nyttigare och sedan fick jag för mig att bygga muskler runt om bulan. Mycket snyggare eftersom att inte bulan syns då. (NEJ JAG HAR INGA FETINGMUSKLER- inte snyggt, MEN! skuggor är fint ;))

4. Tandställningen har gett mig mycket problem, sättet att komma ur det är att se i framtiden - hur snyggt kommer det inte att bli sen? plus att det ökar självförtroendet när man (samma dag som man satt in den) träffar en ursöt kille som inte bryr sig om den.
Fortsätt le så stort ni kan! det är inte fult!
(jag log aldrig med tänderna innan jag fick ställningen, nu ler jag förfullt -konstigt-) DET FUNKAR

5.Min konstiga näsa.. Hmm.. Asså den kan jag inte göra något åt, tänker ju inte sätta in massa fett i den? inga onödiga operationer.. Men det är ju ett förslag för dem som veeeerkligen inte står ut med sin näsa..
Annars tycker jag att man ska vända problemet till det positiva. Ingen annan har så ovanligt gullig näsa som du har (du kanske inte tror på det till en början, men till slut kommer du sakta men säkert tro på det själv) DET FUNKAR

6. Samma sak här, man kan ju fixa till huden med sån där lasergrej, men jag tror jag avstår! har funderat på det men jag tror faktiskt att det inte är hälsosamt i längden.
Använd istället produkter som funkar för dig, låt det poppa upp en finne i bland -bara det inte är hela tiden och som en finnmask -
Peela ansiktet och använd masker. Inte så mycket fundation utan låt huden vila ibland DET FUNKAR

7. Mina ärr är ju kanska svåra att ta bort, men det går att sminka över dem, tänk på att du mår bättre nu efteråt (jag kanske inte ens skulle funnits om jag inte hade haft dem) DET FUNKAR (till en del)

8.Bristen på pojkvän.. Hm.. hur löser man detta? problemet för mig är att jag aldrig kan vara spontan när det gäller folk jag inte känner men vill lära känna. Speciellt när det är killar..
Vet inte varför, men så är det. När en kille tar steget o börjar prata så är det lunch.. men när jag väl ska börja prata med honom (typ sms eller liknande) så blir det katastrof.
kommer han svara?
Varför svarar han inte?
Är jag för på?
är jag för off?
men gud verkar jag desperat?
men hallå? ingen vill väl ha mig? tandställning, ärr och en konstig näsa?!

Yes! min tankegång.. men jag vet inte hur jag ska lösa det, och som man kan se är att den enda gången mina avklarade problem återuppstår är när jag känner mig osäker.

Det sista problemet vet jag inte hur man löser än, men ska återkomma när det blivit bättre.

Kom ihåg barn!
Ett fejkat självförtroende innåt är ett jävligt starkt självförtroende utåt.
Till en början kanske du gör ett fejkat leende, men en dag kommer du att le för bara den.. Det tar tid, men visar du självförtroende så kommer alla se dig som en stark människa, du kommer inte få komplimanger för tröst, inte för att man verkligen verkligen vill ge dig en.

Puss!