mainstraw

Jag sitter här och myser med mitt täcke och den uråldrade serien One Tree HIll. Och är mitt uppe i när Lucas friar till Peyton. (För de flesta, så betyder detta lika mycket som en mening på kinesiska, dvs ingenting)
Men egentligen har inte det med saken att göra.

Det fick mig att fundera lite.
Varför stressar man så i livet?

Varför skyndar man sig att bli vuxen ?

Varför ska allt vara skrivet och inplastat innan man är "För gammal"?

Jag tror att jag fick lite insyn i mitt eget liv, hur jag själv skyndar.

Jag har försökt bli vuxen, bli äldre och att inte vara för gammal på en och samma gång.
Jag har länge känt att det är nu det är dax att hitta pojkvännen med stort P.
Hitta lägenhet, skaffa familj och bli rik.
Eller ah kanske inte rik, men få fast jobb.

Samtidigt som jag ska hinna leva livet och göra så mycket som möjligt!

Jag har känt att jag måste ha stora mål med livet, för att alla andra har det. Varför ?

Men Egentligen är jag nog ganska glad över att vara 20.

20 - Åldern då det inte är försent.

Där man kan göra fel, göra rätt och sedan fel en gång till - för att det faktiskt var ganska roligt.

20- när man kan bestämma sig, ångra sig och bestämma sig igen.

20- Det är nu man ska ha roligt!

Folk kan få säga att jag är ung och dum.
Men det måste ju vara för att de själva känner sig gamla ?

SO WHAT om jag inte har någon pojkvän nu.. Han kommer nog någon dag.
Den dagen man slutat leta?
Jag har min lägenhet, men vad säger att jag kommer stanna i Skövde resten av mitt liv. Men jag har iallafall en.
Det där med barn har jag alltid funderat på. Jag har alltid drömt om min egna lilla rackarunge.
Hen kommer den dagen Hen kommer.

Vi måste helt enkelt sluta ruscha oss igenom livet.