Hejkomohjälpmig? nittonårskrisen attackerar mig snabbt och effektivt!

Här sitter jag o ångestar mig över att jag är 19.. eller nej.. inte ens det.. men snart.. nej inte snart.. om 41 dagar!
Men tänk då på att jag är en vuxen tjej som ångrat tusenochen val i mitt liv, och är superduper glad över att inga av dessa val var livsavgörande!

Nu bablar jag helt randome.. men jag ska försöka komma till saken..

Igår satt jag på bussen inte till Sköfte city och träffade två kompisar (av utländskt påbrå, Annars så har inte det något med saken.. men i detta fall har det med det att göra.) Frågar lite artigt vad de ska göra i stan och de svarar att de ska köpa något till en kompis, en bekant till mig, men inget mer..
Jag frågar, Men oj, fyller hon år? säg grattis från mig.
Till min förvånan hade jag FEL! Hon ska gifta sig nästa vecka!!
18 år!! Hon är 18 år, ingen färdig utbildning och ska gifta sig.

Men men Grattis till Ninni, hoppas att det blir lika underbart som du drömt om!

Men då kommer jag till tanken som slog mig, när jag fick reda på detta (sa det även högt) Hon gifter sig och jag har inte ens pojkvän?

Måste man ha sånt nu när man är 19 år, skolan är slut och man ska skaffa lägenhet och jobb?
Har man inte tillgång till pojkvänner sen när man passerat 20?
Varför har människor så brådis?

Och det är ju en annan sak! Jobb?
Hur svårt ska det vara att inte fastna i vakansförmedlingsfacket? - få två arbetsdagar i månaden..
Kämpar med att skicka in arbetsansökningar hela tiden.. men..

Ajha! Blev helt plötsligt sugen på morot.. undra varför ?