Igår märkte jag att jag verkligen förlorat min allra bästa vän.
Skulle lägga mig och funderade på vilka som på Aspögrejsen på fredag.. första tanken var Simon, micke? Benny..
och började fundera på om han kommer att prata med mig då.. för det gör han ju nästan aldrig annars.. tänkte.. Ahja.. det återstår ju att se på fredag Aiiiht?

Men så tänkte jag på allt kul och och min vän haft.. och hur kul vi skulle haft.. hittat på massa sattyg och allt det roliga vi gått igenom passerade och där satt jag helt plötsligt med en översvämmad säng.. Varför kan folk inte bara förstå att jag inte vill ha tillbaka en pojkvän? jag vill tillbaka min bästa vän, den som jag kunde prata med allt om.. utan det där stela hej, hur är det?

Så var det aldrig innan.. jag saknar det såååå himmla mycket så.. ah jag vet inte hur jag ska beskriva det.
Jag saknar att kunna ringa utan att det blir en konstig situation, bara prata i flera timmar, jag saknar helt enkelt min bästa vän..  Ahja nu lipar jag igen.. Vi säger att vi ska försöka ta tag i vänskapen.. men det känns som om det är lönlöst.. för jag tror inte att du vill.. Jag saknar dig, inte mitt EX.. jag saknar den personen jag litade(litar - för det har inte ändrats) på mest i hela världen.

 Jag saknar att skratta och titta på skräckfilm..

Jag saknar.. jag saknar så mycket att jag inte vet vad jag ska ta mig till, från att kunna prata med dig varje dag till att prata med dig typ max två gång i månaden.. det är hemskt för mig.. 

För du vet att du betyder massor för mig..SOM VÄN! (kommer alltid vara tvungen att skriva det)

Jag saknar min vän.. ge tillbaka min vän.