mainstraw

Liten i stora världen

Missing my fijend

Kategori: Allmänt


Många säger att man inte kan sakna någon efter att ha varit ifrån personen bara någon dag, tro mig det kan man.. Seriöst, har man ett distansförhållande lär min sig vad saknad är -  SANT! Men när man är van vid att kunna ringa, prata, vara med och komma till - personen närsom helst, kommer man också känna saknad.
 
Många kommer tycka att jag är en idiot som säger att det är distans och närahåll är samma sak.. men det har jag faktist inte sagt.. Det är en tolkningsfråga. När man älskar någon (vänskapligt eller på annat sätt) kan man sakna sin käraste bara man blundar, när man har varit ifrån personen i några veckor eller så känner man saknad när man ser personen åka ifrån en.

 Det beror på helt hur man är van vid att ha det.
 
är man van vid att ha personen-
- Nära hela tiden. man har vart vänner hela livet ut - Självklart saknar man personen när den försvinner? INTE SANT?

- Är man inte van vid att ha personen nära, är inte saknaden på samma sätt, eller asså .. detta är hur jag ser det.. andra kanske ser det ur en annan vinkel, men är det inte så? Jag tror mer att saknaden är annorlunda på något sätt, kanske att man saknar personen hela tiden.. man kan ju lixom inte komma ner till personen när man vill.

Det är ju rena rama motsatsen.. hur kan saknaden då vara den samma..?

Det enda jag vet är att man kan sakna någon efter bara en dag, det är som om vänskap på nära håll är som en böld i räva.. försvinner den så försvinner även en del av dig.

Många vet inte detta men när jag var liten hade jag en tumör på halsen, självklart ville jag att den skulle försvinna, den gjorde mig ont och jag kunde sluta andas när som helst, men jag älskade min bula. När de hade tagit bort den var jag hur ledsen som helst, för de hade tagit bort en del av mig, jag var tjejen med bulan.. jag visste inte hur jag skulle vara utan den.. eller ens vem jag skulle vara utan den.

Detta är samma sak -

En vänskap kan båda både gott och ont, det finns både tårar och glädje, självklart vill man att sin vän ska få glädje någon annanstans också men så fort vännen försvinner så blir man helt tom, en del av sig försvinner.. Jag vill att min vän ska ha det askul där han är, men den halvan som fortfarande finns hos mig längtar efter att bli hel igen.. att han ska komma hem.

Jag saknar min vän, han har vart ifrån min i två dagar nu.. det är som om bulan ännu en gång har tagits bort från mig.. kanske bulan gjorde mig speciell på något sätt..
Min vän får mig att känna mig speciell..


Det här än min vän.. kanske lite konstig men han är den han är, jag saknar våra konstigheter som att gå ut och gå klockan fyra på morgonen eller att åka och bada mitt i natten. Min vän är den bästaste i världen. hoppas att han vet det


          
                                                                                             
        
   
                                                  

Du är ganska störd  :)

Kommentarer


Kommentera inlägget här: