Hur svårt kan det vara att skriva ett inlägg?
Dag in och natt ut sitter jag - skriver, skriver, skriver, skriver.. långa inlägg om känslor, livet allt, läser igenom och raderar.

det känns som om orden flög ur mig och inte vill hitta tillbaka. Vad har hänt med mig?!
Sitter här ännu en gång med massa kärleksbekymmer.. inte mina, men de håller mig sällskap. Eller jo mina med, men inte för tillfället, eller jo, välkommen känsloyr.

Det känns som om alla dessa yr har fuckat hela hjärnan och fortsätter fucka tills det inte finns något kvar.
Som en banan i pyjamas som faller från 7de våningen, precis så känns det.

Varför ska fel personer försöka om och om igen, varför försöker inte rätt person, rätt skulle inte ens behöva försöka, och varför ska jag försöka o försöka?
Varför ska jag behöva höra, det är inte värt det om och om igen? - Om jag känner att det är värt det, varför stöttar du mig då inte igenom det istället för att förtrycka mig och skuffa undan mig?

varförvarförvarförvarför!
orkar inte!
godnatt!
puss!