Det känns som om jag går i en fälla som jag redan vandrat i, som om jag går runt och funderar på om jag ska hoppa i den igen, som en grop djup som in i hel-vetepåsen.

Jag har redan varit där och vänt, jag bestämde mig för att inte infinna mig i gropen igen, men så händer det något som gör att man bara hoppar i med glädje. att människor kan vara så superperfekta?

Ger du mig ett leende så ska jag ge dig hundra
Vissa människor kan få en att smälta av att ge ett leende, jag blir tokig. Ett leende, en blick. Ah jag vet inte, tror att det är psykhemmet nästa som gäller, för jag blig galen på det här.
Okej, jag pratade med dig igår, träffade dig dagen dessförinnan, men det är inte det, det är fällankänslan som tar kål på mig.