Sitter här och funderar på varför vissa arter i människosläktets instinkt är att få andra arter att må dåligt.
Varför de gör allt för att förstöra  och skänka olycka.
Varför slutar inte denna art att sparka, när den olycklige redan ligger ner?

Finns det verkligen människor som lever på att göra andra miserabla?

Och hur ska man göra för att inte ge upp?
Hur ska man göra för att inte bli den när människan som tillslut inte orkar ställa sig upp efter psykiska sparkar och slag?


Avslutar detta tankesurr till blogginlägg med en arg bebis!